|
|
Dyslexia nätupplaga Gratisversion
Wingrens Skrivinstitut Kristianstadsgatan 30 214 35 Malmö tfn:040-57 97 10 fax:040-97 21 46 Ansvarig utgivare och redaktör: Tommy Wingren
ISSN:1400-9110
Åsikter som framförs i artikel som är signerad av namngiven författare, delas inte alltid av Dyslexia utan dessa synpunkter står respektive författare själv för.
|
Riksdagen,läsning och dyslexi
”Tänker kulturministern utarbeta en nationell politik för att öka utlåningen av barnböcker på våra bibliotek?”, frågade Green.Förstår riksdag och regering problematiken med läsning och dyslexi? Denna fråga efter att ha åhört en minidebatt i samband med en interpellation från Monica Green(s) till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m): ”Det behövs ett barnperspektiv på utlåningen av böcker och i FN:s barnkonvention framgår det av artikel 17 att barn ska ha rätt att ta emot information och material som syftar till att främja deras sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa. Staterna som skrivit på barnkonventionen ska verka för att sprida information som skapar förståelse mellan människor. Staterna ska också uppmuntra produktion och spridning av barnböcker, även på minoriteters språk. De ska också skydda barnen från skadlig information. Biblioteken borde ha en viktig roll i att överbrygga kulturella hinder och att kunna hjälpa barn med läs- och skrivsvårigheter samt bistå med barnböcker på andra språk än svenska. Även Internet kan ses som ett utmärkt komplement till att öka intresset för litteratur och kultur för barn. Jag vill, med hänvisning till vad som anförts, ställa följande frågor: Vad avser kulturministern att göra för att öka intresset för barnlitteraturen? Tänker kulturministern utarbeta en nationell politik för att öka utlåningen av barnböcker på våra bibliotek? På vilket sätt avser kulturministern att se till att Sverige ska agera för att uppfylla FN:s barnkonvention när det gäller att främja barns läsande?” (Ur Interpellation, 2007/08:840 Barns läsande)
Monica Green
Ej nationell nivåI sitt svar gjorde kulturministern klart att huvudansvaret ligger hos kommunerna och inte i huvudsak på nationell nivå: ”Vi kan konstatera att allting inte handlar om vad man gör på officiell nivå. Det finns undersökningar som visar på vikten av vårt individuella ansvar. Till exempel ligger svenska föräldrar under genomsnittet när det handlar om att samtala med sina barn. Det är också de vardagliga samtalen som bygger språket, oavsett om det handlar om vad man har läst, vad man har gjort i skolan eller vad man har gjort i största allmänhet. Det påverkar i sin tur också läsförmågan.”( ur Riksdagens snabbprotokoll, 2007/08:141 Torsdagen den 11 september, Kl. 13:00 - 16:34)
|
