Redaktören har ordet!

redaktoren2

Får Dyslexi i min hand på onsdagen, igår.(Du vet tidskriften och föreningen som apade efter Dyslexia 1996, Dyslexia kom ju 1994, som Nyhetsbrev.) Till min förvåning handlar nästan hela tidskriften om dyskalkyli och tidskriften heter som sagt Dyslexi. Snacka om att följa nestorn Ingvar Lundberg tätt i fotspåren, pensionären som fortfarande har ett järngrepp över dysleximarknaden och som för några sedan tydligen tröttnade på dyslexin och intresserade sig mer för matematiksvårigheter. Tidskriften innehåller därtill nästan inget om den internationellt mer aktiva forskningen. I Sverige är ju dyslexiforskningen som bekant bedrövligt eftersatt, vilket gör att nästan vem som helst i det här landet kan kalla sig dyslexiexpert.

I det här numret trampar vi verkligen inte i gamla fotspår utan fortsätter att ge oss ut och ställa de svåra frågorna och ger dig läsare så sann information som det bara är möjligt. Vi granskar Bertil Hults pris och ser till vår förvåning att det är ren slump vem som får priset. Det krävs i princip ingenting för att erhålla 500 000 kronor. Låt din skola skriva något bra i ett dokument och låt någon nominera så får ni också priset.

Vi skall försöka få en intervju med Bertil Hult om hur hans pris sköts. Det vore mycket spännande att höra hur han kommenterar vår kritik.

Med anledning av konsulter som Kattmodellen meddelar regeringen i en annan artikel att de skall se närmre på fenomenet. Bra!

Sedan finns det mycket annat nyttigt att läsa om forskning och andra resultat.

Väl mött i nästa nummer och ha nu en fortsatt fin höst.

Vänligen

Tommy Wingren tommy.wingren@dyslexia.se

Se rubriker »

Se alla nyheter »