Vad skriver våra pressgrannar i dyslexibranschen om?

journalists

"Vi anmälde dock inte detta intrång som framförallt Svenska dyslexiföreningen stod för(både namnet var snarlikt och tidningshuvudet var direkt kopierat från Dyslexia) eftersom det var bra att informationen förbättrades.”

Det finns några tidskrifter som skriver om dyslexi i Sverige förutom Dyslexia nätupplaga, men de är sannerligen inte många. Här några exempel med lämpliga kommentarer därtill.

Intrånget 1996

Dyslexi och Läs & Skriv är två tidskrifter som ges ut av ideella föreningar, Svenska dyslexiföreningen och FMLS men som föga seriöst stal idén från Dyslexia 1996 då dessa tidskrifter började ges ut. Dyslexia gavs nämligen ut första gången som nyhetsbrev 1994. Vi anmälde dock inte detta intrång som framförallt Svenska dyslexiföreningen stod för(både namnet var snarlikt och tidningshuvudet var direkt kopierat från Dyslexia) eftersom det var bra att informationen förbättrades. Nedan kan du se hur dessa tidskrifter såg ut före Dyslexias inmarsch på dyslexiscenen och hur de ser ut i dag.

Hur har de här tidskrifterna förvaltat Dyslexias idé?

Trots att redaktionskommittén för Dyslexi innehåller namn som docent Peter af Trampe och logoped Bodil Andersson, båda har arbetat lingvistiskt med dyslexifenomenet, så är det en mycket, mycket mager tidskrift när det gäller att rapportera om ”aktuellt om läs- och skrivsvårigheter”, som titelns underrubrik lovar.

Tråkig tidskrift

Istället har Dyslexi återkommande skribenter som fil dr och lektor Christer Jacobson i Växjö och professor emeritus Ingvar Lundberg i Göteborg som beskriver sin egen syn på forskningen. Det presenteras nästan inte alla någon spännande ny forskning förutom dessa två ”galjonsfigurer”. Det är faktiskt en bedrövligt tråkig tidskrift.

I artikeln ”Hur går det för lässvaga barn i skolan- en tioårig uppföljningsstudie” i det nya numret av Dyslexi, till exempel så fortsätter Christer Jacobson att berätta om den forskning han inledde 1987, det s k Kronobergsprojektet. Lundberg skriver också kortare artiklar ibland av föga värde för modern dyslexiforskning.

Dyslexiforskningen är med andra ord väldigt skral och begränsad om man skall tro Dyslexi. Knappast någon rapport alls om den mer intresseväckande internationella dyslexiforskningen.

Medlemstidning

Dyslexiförbundet FMLS:s, som de kallar sig numera, tycks ha gett sig när det gäller att rapportera om aktuell dyslexiforskning i sin tidskrift Läs & Skriv. Det är en typisk medlemstidning numera och skall kanske så vara. Deras redaktör Eva Hedberg tycks inte heller ha några djupare kunskaper när det gäller dyslexi och inlärningssvårigheter.

Nej, vi kan bara konstatera att de här två tidskrifterna inte har förvaltat Dyslexias idé på ett bra sätt. De har med sitt tilltag verkligen förstört förutsättningarna för att få en bra, kritisk informationskanal. Det är lätt att förstöra men svårt att bygga upp något verkligt bra.

De andra då?

Sedan finns det ju ytterligare två tidskrifter som skriver om den här problematiken och som 1996 förhöll sig tämligen neutrala i bråket kring Dyslexia. Och den första är Att undervisa som ges ut av Svenska Förbundet för Specialpedagogik. De skriver emellertid om allt som har med specialpedagogik att göra. Den breda inriktningen gör att dyslexi och läs- och skrivsvårigheter inte tas upp så ofta. Den som skriver mest om det i den här tidskriften är Sigrid Madison, som dock inte är forskare utan enbart speciallärare med lång erfarenhet.

Den andra tidskriften som avses ovan är Scira Läsning, som ges ut av SWEDISH COUNCIL OF THE INTERNATIONAL READING ACCOCIATION, Men ej heller den skriver så mycket om spännande modern dyslexiforskning, vilket är ytterst märkligt.

Ja, kära läsare, bäst är nog att hålla sig till Dyslexia nätupplaga, det pålitliga originalet.

Mejla gärna vad du tycker. Klicka här!

Före och efter 1996

Svenska Dyslexiföreningen	FMLS

Se rubriker »

Se alla nyheter »